Skogsnejds skogsskola tar sig vidare till lönnen, som det inte finns lika mycket av i Sverige jämfört med andra träd vi lärt oss om. Bara 0,1% av Sveriges träd är lönnträd, men de är ack så igenkännliga genom sina blad och frukter. Många känner nog till just lönnens vingformade frukter som ”näsor". Om man öppnar frukten och petar bort fröet, kan de fästas på näsan pga. sin klibbighet, något som antagligen många av oss har gjort i vår ungdom med stor glädje.
Lönnen blir ca 20 m hög och slutavverkning sker oftast när träden är runt 80 år gamla. Trädet angrips ofta av rötsvampar som t.ex. lönnticka och fnösketicka. De når därför sällan en hög ålder.
Förutom den införda sykomorlönnen finns det två arter av lönn som förekommer naturligt: skogslönn och naverlönn. Skogslönnen är det svenska ädellövträd som är mest tåligt mot frost och kyla. Den trivs bäst på jordar som är full av näring och kalk med högt pH-värde. Naverlönnen växer främst nära bryn och snår på kalkhaltig mark nära lövskogar,
Hur används lönnens virke? Skogslönnens virke är elastiskt och starkt, det passar därför bra till användningsområden som hyvlar, snickarbänkar och promenadkäppar.
Virket från sykomorlönnen är ljusare jämfört med skogslönnens rödaktiga nyans och används därför ungefär på samma sätt som bokvirket. Saker som tillverkas med sykomorlönn är möbler, golv samt att bottnar och hals i fioler och cellos ofta använder detta virke.
Naverlönnens tillväxt och växtsätt gör den mindre lämpad för skogsproduktion. Virket är dock mycket segt och används då gärna för tillverkning av konsthantverk
